Ur min skissbok/dagbok från i somras
Alla crustisar jag jag känner blev stela av skräck och försökte lugna sig själva genom att förklara för mig att "du kan sy fast dreadsen igen när du ångrar dig". Även min mamma ställde sig på crustarnas sida, haha.
Själva klippandet och kammandet var en långdragen och smutsig historia som jag inte vill gå in närmare på men sen fick jag i alla fall en så kallad malmöfrippa:
eller svenskfrisyr (som danskarna säger). Det är inte lika roligt att rita som dreads men har en del andra fördelar. T.ex. är det inte längre någon som skriker GIMME SOME RASTA LOVE efter mig när jag går genom Bajsrondellen. Typisk fördel.
