Hej svejs.
Bland det roligaste som jag jobbar med just nu är en serie som publiceras i varje nummer av Faktum, Malmös gatutidning.


(Du kan slicka på serien om du vill se den i större format.)

(Eller KLICKA, om det passar dig bättre.)

Om du vill veta mer om Faktum kan du läsa det här.

Ur min dagbok

Ehhh, alltså...

Du vet hur det känns när det gått alldeles för lång tid sen man senast ringde, så att man inte riktigt törs höra av sig eftersom man inte har nån bra anledning till att man inte ringt tidigare, så istället väntar man lite till, och lite till, och lite till, och sen har det gått ALLDELES för lång tid. Då väntar man gärna lite till. Gärna så länga att det enda giltiga skälet att inte höra av sig är att man drabbats av en dödlig sjukdom. Sådan tur har man dock mycket sällan.

Sen när man väl råkar springa in i varandra får man stå där och skämmas över sin goda hälsa, och svamla om vad man har gjort sen sist.

Detta har jag gjort sen sist:

Hej kära dagbok, detta har jag gjort sen sist:




(Klicka på bilden för att se den större)


Med evig förkärlek till det eländiga i tillvaron

Jag har reptilhjärnan att tacka för allt.

Ur min skissbok från i våras




Klicka på bilden för att se den större.
(Och med "den" menar jag min orakade bikinilinje)

Håll till godo
eder stina

Morsning semesterfirare, ta er i akt.

(Klicka på bilden för att se den lite större)

Med vänliga domedagshälsningar Stina

Ps. Jag har även köpt en ny macbook. Som inte funkar.

Användarvänligt!

Ibland är mitt jobb extra roligt,
som till exempel när man säger: Jag tänkte rita 6-7 personer med halvpsykotiska leenden. Vad sägs? Och de säger: Ja tack.



Illustration för Seriefrämjandet (Klicka på bilden för att se den större)

Ur min skissdagbok från i somras
(Klicka på bilderna om du vill se dem lite större)


Det var som du kanske minns helt sjukt varmt och svettigt förra sommaren och det enda fyllekäk jag var sugen på gurka med extra salt. Typiskt ovärdigt.


Det var även för varmt för kläder.


Och av någon anledning känns det ännu mer patetiskt att sitta i soffan och vara sentimental klockan 4.09 när man gör det utan kläder.

Snart är det sommarlov igen. Hurra!

Hej på dig kära vän, främling eller stalker!

Jag har ännu en gång scannat in en biljard gamla dagboksteckningar t.ex. den här:


10 juli 2010 åkte jag till Dalby stenbrott och badade med bland andra Jona och Oskar. En skånsk familj muttrade nåt om att "inte bete sig som hederligt folk" och allt var mycket idylliskt.

Hej arbetsdagbok!

Under tidigare näsblodsicident satt jag och ritade den här affischen:

En länk till FB-eventet hittar du här
Och Graveyard kan du kolla in här

Och det här är min skissbok från samma dag,
komplett med blodstänk och en nitad get.

Ur min skissbok
(klicka på sidorna om du vill se dem större)



Typiskt tjejer asså
mvh Stina

Ur min skissbok
Psykologi, anatomi, socialantropologi + rubbet


Klicka på bilden om du vi se den lite större

Leonard Cohen Galore

Ur min skissbok
Det var sommarlov och jag och tiotusen röda skalbaggar var på stranden


Okej, jag släpper det nu. Inga fler Leonard Cohenteckningar. Tack & hej.

Leonard Cohen Galore

Ur min skissbok
Det var sommarlov och jag och Krisse gick på efterfest


och lyssnade enbart på den här muntra skivan



som jag lånat-utan-att-fråga av mina föräldrar.


När jag var liten fanns det inte så många skivor att välja på hemma hos familjen Hjelm. Förutom en och annan proggplatta är det här den enda jag minns att hela familjen lyssnade på.

Kanske är det därför som jag alltid får Leonard Cohen på hjärnan när jag är lite skör och i obalans.

Elleeeeer för att han är ett sentimentalt och dekadent fuck-up med ena foten i graven.

Eller så är det av någon helt annan anledning.
Morsan och farsan kommer aldrig få tillbaka skivan.