Ur min skissbok/dagbok från i somras
Alla crustisar jag jag känner blev stela av skräck och försökte lugna sig själva genom att förklara för mig att "du kan sy fast dreadsen igen när du ångrar dig". Även min mamma ställde sig på crustarnas sida, haha.
Själva klippandet och kammandet var en långdragen och smutsig historia som jag inte vill gå in närmare på men sen fick jag i alla fall en så kallad malmöfrippa:
eller svenskfrisyr (som danskarna säger). Det är inte lika roligt att rita som dreads men har en del andra fördelar. T.ex. är det inte längre någon som skriker GIMME SOME RASTA LOVE efter mig när jag går genom Bajsrondellen. Typisk fördel.
5 kommentarer:
Så himla glad man blir jämt. Och att det dessutom fanns mer att läsa på bloggen än bdbn...
Roligt att höra! Ja, nåt extra ska ni väl ha för att jag lurar hit er ;)
haha åh jag vet precis vilken storts smutsig historia du inte berättar.. hjälpte en kompis för några år sen att kamma ut sina 9åriga korvar. huu. ;P
...och ni är fortfarande vänner?!?! :)
Det tog rätt lång tid innan jag faktiskt registrerade att du hade plockat av dig håret. Tror min hjärna helt enkelt retuscherade dig innan synintrycket nådde mitt medvetande för att det skulle bli mer rätt...
Men det är fint nu också har jag sett sedan när min hjärna inte längre hann med censuren.
Skicka en kommentar