Det var sommarlov och jag och Krisse gick på efterfest
och lyssnade enbart på den här muntra skivan
som jag lånat-utan-att-fråga av mina föräldrar.
När jag var liten fanns det inte så många skivor att välja på hemma hos familjen Hjelm. Förutom en och annan proggplatta är det här den enda jag minns att hela familjen lyssnade på.
Kanske är det därför som jag alltid får Leonard Cohen på hjärnan när jag är lite skör och i obalans.
Elleeeeer för att han är ett sentimentalt och dekadent fuck-up med ena foten i graven.
Eller så är det av någon helt annan anledning.
Morsan och farsan kommer aldrig få tillbaka skivan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar